Golf i Portugal 2006

Tisdag den 21 mars var det bestämt att vi skulle åka till Vilamoura i Portugal. En spännande golfresa inkl. utbildning med Birdie Golftour.

Planet skulle lyfta redan Kl 7:00 på morgonen så det var viktigt att komma i säng tidigt.

Ullas man, Sergej skulle skjutsa  Inga-Brita, mig och Ulla till Arlanda redan Kl: 4:30 på morgonen. Jag lovade att ringa till Inga-Brita vid 3:45 för att kolla att hon var vaken. Eftersom jag är lite virrig så ringde jag 2:45 i stället. Jag hade glömt att ställa om mobiltelefonen från Litauen. Inga-Brita och jag själv fick vända oss om och sova lite till.

Jag kan ju inte påstå att jag sov speciellt bra efter den missen men kom i alla fall upp i tid för att få följa med.

å Arlanda mötte vi Marie och Gudrun som kom från Sollentuna i Taxi. Spännande att träffa nya människor. De verkade trevliga och positiva.

Efter fika på flygplatsen och lite shopping så kom vi ombord på planet. Fast det var struligt, för Sterling hade dubbelbokat och man kunde inte vara riktigt säker på att få komma med. Informationen var dålig om vilka som var dubbelbokade så vi var lite oroliga. När vi i alla fall kom in på planet så upptäckte jag att det satt en man på min plats….Jaha, tänkte jag då var väl min plats dubbelbokad då och så såg jag framför mig hur jag inte skulle få komma med. Jag letade reda på flygvärdinnan och kände mig helt hysterisk när jag sa att en man sitter på min plats. Hon kollade hans biljett och han hade sett fel. En etta hade blivit en nolla och jag fick till slut min flygstol.

Vi satt lite utspridda i planet och jag hade en riktig tråkmåns bredvid mig så det var helt tyst.

Inga-Brita hamnade vid en pladdergubbe, som visade sig vara en i vårt resgäng, Skårman. En annan karl sprang omkring och gormade både på flygplats och i plan. Han var visst inte riktigt nykter och svamlade om att han skulle gifta sig i Portugal.

Mellanlandning i Köpenhamn, lite tråkig väntan och så vidare till Faro i Portugal.

Allt bagage var med och vi transporterades i buss till Vilamoura. En liten trevlig golfstad vid Atlantkusten. Det här ska verkligen bli spännande.

Hotellet var stort, 4-stjärnigt och låg vid stranden. Fast vi hade svårt att komma ihåg namnet.

Vårt hotell, namnet började med A, tror jag. Var det Ampalius?? Jag kommer inte ihåg??? Det var trevligt , men dyrt.

Martin  och Karolina, våra golftränare, mötte upp med lite information om golfen. Vi fick ett program om när vi skulle ha lektioner och spel. Upptäckte att programmet var väldigt späckat, ingen slapparsemester här inte.

Varje dag ska vi åka till dagens golfbana Kl: 8:20… Innan dess ska vi inta frukost, hinna fixa till oss, vilket ju inte tar så liten tid, i den här åldern. Ulla och jag som skulle kampera ihop bestämde oss för att kliva upp 6:30, för Ulla, som vill ha mer tid och 7:00 för mig. Då skulle vi nog hinna med frukosten också.

Frukosten var härlig. Om man ville så kunde man starta med champagne som serverades. Annars fanns allt som brukar finnas på ett bra hotell. Omelett, ägg i alla varianter, frukt, bröd, juice, ja precis allt som man kan tänka sig. Bra att börja dagen med en rejäl frukost.

Första dagen Kl: 8:20 stod vi alla klara och väntade på minibussen som skulle ta oss till vår premiär på golfbanan 2006. Vi var alla förväntansfulla som små barn. Tänk om vi vetat vilken plåga det är, för slappa vinterkroppar, att starta säsongen på ett sådant här burdust sätt. Vi hade ju ingen aning om det, trots att det, i alla fall för mig, känns på samma sätt, varje år.

Bussen tog oss till golfbanan Laguna. En trevlig bana med en ännu trevligare shop. Rättare sagt 2 shoppar. De hade fantastisk fina kläder till ett lika fantastiskt pris. Inte billigt alltså. Faktiskt väääldigt dyrt. Jag tittade bara, tyckte inte att jag skulle börja med att slösa med pengarna. Ulla tittade också. Vi verkar ha ganska lika intressen. Nya kläder är alltid kul. Vi avvaktade, vi hade ju mer tid på oss. Lunchen tex.

Efter toabesök och vatteninköp så gick vi ut på driving-rangen för att träna. Den här dagen var det järnslag och chip som stod på schemat. Vi delades in i 2 grupper och Martin tog en grupp och Karolina den andra. Vår tjejgrupp ingick i den andra så vi började med Karolina.

Träningen gick sådär, man är ju ganska ringrostig. Mitt grepp var helt fel, som vanligt och jag försökte lära om. Vid chipen ska man ha tyngden på vänsterfoten, hålla händerna raka och inte använda handlederna eller var det tvärtom???? Kul var det i alla fall.

Lunch intogs på restaurangen och Martin sa att de hade en dagens som skulle gå snabbare att få. Jag beställde en sallad. De flesta av oss 23 pers beställde dagens och de fick vänta längst??

Efter lunchen var det lite tid över innan spelet skulle börja och då blev det shopen igen. Ulla köpte ett par shorts, riktigt snygga. Jag tror hon köpte en tröja också. En varm för det var lite blåsigt.

Ullas första tröja.

Inga-Brita och jag skulle spela med P-O och Gunilla, som var ett par. Vi startade Kl 13:22 som tredje grupp. P-O och Gunilla tyckte att de var bäst i världen på golf och struntade helt och hållet i oss. Åtminstone P-O visade tydligt att han inte gillade att spela med nybörjare. IBM spelade från 150 m och det suckades och stånkades för att de kanske fick vänta lite. De var ganska oförskämda. Det fanns ingen som helst anledning att stressa eftersom vi ändå fick vänta vid varje tee. Jag spelade bedrövligt dåligt. Jag försökte ändra mitt grepp men det var nästan omöjligt. Mina utslag fungerade inte alls. IBM var lite låg eftersom hon kände att våra medspelare inte riktigt gillade oss. P-O gick för sig själv och sa inte ett ord. Han muttrade och plockade ofta upp bollen i affekt över att det inte gått som det borde.

När vi var färdiga med spelet så satte vi oss i baren och slappade och väntade in resten av gänget. Sen bar det av till hotellet. Vi måste skynda oss. Vi var mycket sena och skulle ut på välkomstmiddag.

Ulla och IBM inför välkomstmiddagen.

Att göra sig i ordning gick snabbt. Dusch och byte av kläder och så ut på stan. Martin och Karolina hade bokat bord på en trevlig restaurang.

Vi var en salig blandning av människor. En familj bestående av mamma, pappa och 2 barn, Mats-Ove, en trevlig kille. P-O och Gunilla, otrevliga och nonchalanta. Eva o Jan , märkte dem knappt. Lars , mycket trevlig. Paret , helt galna. Peter och Ann-Christin , mycket trevliga. Fast trevligast var ju faktiskt tjejgänget, alltså vi, Gudrun, Marie, Ulla, Inga.brita och undertecknad. Oj, jag glömde visst Märit och Jan  som inte var otrevliga…..

Alla var ordentligt trötta men det blev en trevlig middag med god mat. Ulla är en festlig kvinna som kan berätta roliga historier. Hon fick oss tjejer att skratta gott.

Torsdag dag 2 med golfgänget gick till Pinhal. En lite bättre golfbana med en ny shop. Jag köpte en golfkjol med tröja för massor av pengar, Ulla köpte en ny tröja för det var kallt idag också och hon hade glömt sin tröja, från igår, på hotellet.

Vi tränade putting och pitch. Tänk att jag har så svårt att skilja på chip och pitch. Är det pitch som ska gå 1 tredjedel av längden och sen rulla fram???? Att putta gick inte alls. Min nya ,dyra putter verkar inge vidare, eller kanske det är mig det är fel på????

IBM och jag spelade med Peter och Karolina och det gick lite lättare än första dagen. Karolina är verkligen bra. Vi hade en trevlig dag. Skönt att slippa en suckande P-O.

På kvällen var jag så slut så det blev bara ett hett bad och så sängen.

Utslag av ???

Fredag dag 3 blev det en bana som hette Millenium och den låg på samma plats som Laguna, samma shopar. Ulla köpte något men jag minns inte vad. Jag tog det lugnt med handlandet. Köpte bara några bollar. Vi tränade chip och bunker innan vi gick ut på banan. Det blev IBM, jag och Mats-Ove som gick i första bollen. Mats-Ove är en jättego kille. Han stöttade oss och det var en bra dag på golfbanan.

På kvällen så tog vi med oss Mats-Ove ut på middag. Han tyckte nog att det var festligt att äta med oss, 5 halvtokiga damer i medelåldern. Kul hade vi i alla fall och kvällen blev sen. Ulla och jag har en förmåga att prata. Vi har svårt att gå i säng. Det känns ibland som om vi känt varandra hela livet. Ämnena verkar aldrig ta slut. Jag förstår inte hur det kan vara så. Vi har ju helt olika värderingar och politiska åsikter. Vi satt uppe till Kl: 02:00 innan vi äntligen kom i säng.

Ulla är fantastisk på ett annat sätt också. Hon har mediciner för allt. Hon hjälpte alla med bla skavsårsplåster, Voltaren för värk både här och där och en hel del annat smått och gott. Fast det var ingen som ville ha hennes tabletter mot magstörningar. Alla verkade må bra, i alla fall i magarna.

Ulla med nya shorts

Lördag var det äntligen ledig dag och vi hade bestämt oss för att åka till ett vanligt köpcenter. Ulla och jag var emellertid för trötta efter vårt nattsudd. Dessutom värkte kropparna ordentligt och Ullas fötter var svullna, så vi tog sovmorgon och gick ner på stan en liten stund i stället.

Resten av tjejgänget åkte i alla fall dit och hade det trevligt. Fast det fanns inte sååå hemskt mycket att shoppa, fick vi höra efteråt.

Ulla och undertecknad på stan.

Sen gick vi ner till Spa-avdelningen och bokade massage till kvällen. Vi vilade lite, vandrade en stund på den härliga stranden. Vi gick barfota för fötterna värkte så in i norden. Vi köpte medel för fotbad och pysslade om våra fötter.

Massagen var härlig. Fast jag valde nog fel variant. Jag skulle ha tagit sportvarianten för jag kände verkligen för en massage där man, ”knådade” kroppen ordentligt. Det blev i stället en soft-variant där massösen bara lätt berörde kroppen, hela kroppen. Den var sensuell och skön men när jag låg där så blev jag lite betänksam och funderade om massösen var lesbiskt…..det var hon naturligtvis inte, hoppas jag. Efteråt var det skönt att bara slappa i en vilfåtölj med en kopp te. Ulla tog en specialvariant där hon blev peelad över hela kroppen och därefter dusch och massage.

Eftersom fötterna fortfarande värkte gick vi upp och tog ett fotbad och lite av Ullas tabletter.

Marie och Gudrun hade också tagit massage.

Vi bestämde träff i baren för att gå ut och äta gemensam middag. Ingen orkade gå ut på stan så vi valde hotellets restaurang. Ullas fötter var så dåliga så hon valde att stanna på rummet. Det var en gräslig middag med en helt vansinnigt otrevlig personal. Vi var sena men de hade ju ändå släppt in oss så vi tyckte vi skulle ha den vanliga servicen men det var det inte tal om. De började duka av och duka om till frukost runt omkring oss. Till slut var vi ensamma i matsalen. Vi beställde en köttbit och den var till konsistensen väldigt lik en vettextrasa. Torrt var det också och inte brydde de sig om att vi klagade högt. Vi bad om bearnaise-sås och de kom in med en matsked, som bara räckte till mig och de påstod att det skulle räcka till oss alla. Efter mycket tjat så fick vi lite till. Rent bedrövligt eftersom priset var mycket högt, rena fantasipriser.

Det var inte speciellt trevligt att sitta kvar där så vi gick upp på rummen och softade i stället.

Marie och IBM i väntan på att få slå ut.

Söndag var det golf på Laguna igen. Bra, för shopen där är väldigt trevlig. Jag köpte en till Golfkjol med tröja och Ulla köpte ett par shorts till och en tröja, tror jag. Jag tror vi är de mest slösaktiga på den här resan. Ulla köpte ett par nya golfskor också, eller kanske det var på förra golfbanan. Hon hade så ont i fötterna. Jag vet inte om de andra tjejerna köpte något. De var lite mer försiktiga. IBM har bestämt att hon ska lära sig spela först innan hon börjar shoppa golfkläder. En väska köpte jag ju också, på någon av banorna, en som man hänger på golfbagen och kan förvara pengar och andra värdesaker i.

Idag skulle vi träna på rangen och mer pitch. Jag har svårt att ändra mitt grepp som Karolina tycker är fel. Jag skyller på ont i handleden. Kanske det går bättre när jag är hemma. Hoppas det. IBM och jag skulle spela med de väldans tråkiga P-O och Gunilla, igen. De var inte ett dugg trevligare den här gången. P-O kanske sa 2 ord på hela eftermiddagen. De gillade vekligen inte oss, så mycket är klart. Fast vi gillar inte dem heller. Det gick inte alls att spela. Det var nog min sämsta dag på banan. Usch att såna tråkmånsar får förstöra för sådana trevliga människor som IBM och mig.

Vad vi gjorde på kvällen minns jag faktiskt inte. Bara att Ulla hade beställt en ansiktsbehandling. Hon kom tillbaks upp på rummet som en nyutsprungen ros och mådde nog som en sån också. De hade masserat fötterna också. De var fortfarande svullna men lite bättre.

Lite plåster och piller senare så tror jag vi gick vi ut för att äta. Det blev i alla fall tidigt i säng inför vår sista dag på golfbanan.

Måndag åkte vi iväg till Old Course. Vilket område, det var helt fantastiskt vackert. Grönt och kuperat. Dagen verkade lovande men jag hade väldigt ont i min handled. Ulla gav mig Voltaren och det blev lite bättre. Jag tog det lugnt när vi tränade på rangen och senare puttade vi lite med Martin.

Jag kan inte slå med mina träklubbor…..Jag blir galen. Karolina förklarade att jag slår på samma sätt med träklubborna som med järn och det går ju inte. Jag måste verkligen ändra mitt handgrepp. Att putta går inte alls. Jag får kanske gå tillbaks till min gamla putter…..

Inte så mycket shopping idag, trots att de hade en del fina saker. Jag köpte bara bollar och markörer. Jag vet inte om Ulla köpte något men det måste hon ha gjort. Troligen en tröja till Sergej. I alla fall sa hon att hon skulle köpa en till honom.

Idag skulle inte IBM och jag spela och det tyckte jag var bra, för hennes skull. Hon behöver spela med olika personer. Jag skulle spela med Gunilla…..igen och feta Eva. Ingen hade varnat mig. Det borde verkligen ha suttit en röd varningsflagga på Eva. Det var det värsta jag varit med om. Gunilla som varit så tyst när vi spelat med henne och hennes tråkige man P-O, började med att pladdra ihjäl spelet. Mitt första utslag med min driver blev mycket bra men det var också allt på de första 9 hålen. Fet-Eva kommenterade varje slag, precis när jag skulle slå. De pratade högt hela tiden och Eva stånkade som en gris för varje slag hon gjorde. Efter 3 hål kände jag mig gråtfärdig, efter 5 så var jag i upplösningstillstånd och efter 7 usla hål blev jag galen och skrek att nu får ni banne mig hålla tyst, i alla fall när jag ska slå mina bollar. Då blev de knäpptysta och sa inte mycket mer, den dagen. Efter 9 hål började jag kunna slappna av och spelet gick bättre och bättre. Från 13:e hålet gick Martin med oss och nu gick det verkligen bra. Jag spelade 18 poäng på de sista 9 och det kändes verkligen toppen. Vi tackade varandra vid 18:e hålet, som vanligt och de låtsades att de tyckt det varit roligt att spela med mig. De kan de inte ha tyckt och jag tyckte det var vidrigt att spela med dem. Usch, vad jag är kräsen och gnällig. Jag tar nog det här för allvarligt.

Inga-Brita hade haft en trevlig och bra dag på banan och jag blev jätteglad för hennes skull.

Ulla hade mer ont i fötterna, skavsår hade hon också fått, av de nya, fina, skorna.

Kvällen skulle ägnas åt avskedsmiddag och vi skulle träffas hos familjen Hällström på ett glas vin före. Därför var det brått hem och shuttle var beställd och eftersom jag spelade bland de första grupperna så var jag först ut på gatan för att hoppa på den första bilen. Då kom

”Fet-Eva” och bara kastade sig före…..jag orkade inte tjafsa med henne och avstod från att åka då och inväntade nästa bil.

På hotellet hann jag ta ett hett bad innan Ulla kom tillbaks. Sen var det bara att snofsa till sig och ta hissen upp till 9:e våningen där familjen Hällström bodde. De hade en fantastisk etagelägenhet. Gott om plats för oss alla och flera balkonger åt båda hållen. Vi drack vin och tackade varandra för en trevlig vecka. Bäste spelare skulle utses och det blev den rara pojken, Rickard Hällström. Systern Cecilia fick också pris. Förutom henne var det inga damer som fick pris???

Inga-Brita slappar i soffan med Mats-Ove

Nåt underligt var det för P-O kom på 3:e plats och för mig verkade det lite konstigt. Han är låghandikappare och de gånger han spelade med mig och IBM så gick det riktigt dåligt för honom. Han plockade upp bollen vid åtminstone hälften av hålen…..Det måste ha gått väldigt bra de andra 3 gångerna när han slapp spela med oss. Vi förstörde väl hans spel, antar jag.

Fam. Hällström är trevliga människor och avtackningsstunden hos dem var bra. Vi fick veta att P-O är avsatt ordförande i Vallentuna GK. Inte alls konstigt att han blivit avsatt. Som ordförande på en golfklubb så borde han veta bättre än att vara otrevlig mot nybörjare.

Karolina och Martin talade om att de skulle ordna en golfresa till Frankrike i Oktober. Bo på slott, äta gott och vinprovning skulle ingå. De ville att så många som möjligt, av oss, skulle följa med. Antagligen har de provision på de deltagare som de lyckas övertala. Fast det gör inget. Jag skulle gärna följa med. Kanske vårt lilla, trevliga tjejgäng kan åka tillsammans igen..

Vi kom iväg till restaurangen där vi skulle äta vår middag. Där fick vi vänta och vänta och så vänta lite till innan entrérätten kom in. Vinet höll på att ta slut, för Ulla och jag hamnade bredvid ”Fet-Eva” och hennes man Jan. De drack friskt, i alla fall hon. Ett tag hade hon ett fullt dricksglas med vin. Under tiden jag tog 2 klunkar ur mitt vinglas så hade hon tömt sitt glas. Det är inte illa. Jag är inte dålig jag heller på att få i mig en del men hon var betydligt värre eller kanske man ska säga bättre, på att tömma glas. Hon verkade ha glömt avhyvlingen jag gav ifrån mig på banan. Jag tror inte att hon förstod. Avtrubbad, är det första jag tänker på när det gäller henne. Hon och hennes man käftade så man trodde nästan att de skulle börja bråka, på allvar. Jag vände mig bort och låtsades att de inte fanns. Jag hade ju Ulla att prata med och hon började berätta sina roliga historier. Till slut så ville fler höra och Ulla fick ställa sig upp och berätta för alla. Hon är så otrolig på historier. Jag glömmer aldrig ”munkhistorien” och historien om ”flickan som var på väg till Stockholm och fick lift med SVT”. Vi låg alla dubbelvikta av skratt. Vad härligt det är att få skratta så. Tänk om man kunde berätta historier. Det har jag aldrig kunnat. Jag glömmer alltid poängen. Marie var inte dålig hon heller i berättandets konst.

Efter middagen var vi alla trötta och vi travade hem. Nu var det packning som gällde. Vi skulle ju resa hem till snöiga Sverige på tisdagen.

Både Martin och Karolina sa till mig att vi 5 tjejer hade varit det mest positiva på den här resan. De tyckte att vi hade piggat upp stämningen ordentligt. Kul att höra.

Martin och Karolina. Mycket duktiga golftränare.

Vår buss till flygplatsen skulle inte gå förrän Kl:12:45 så vi hade lite tid, för shopping på förmiddagen. Efter frukost, som jag inte intog, bar det av ner på stan. Jag köpte bara 2 whiskey-flaskor och en honungsburk. Jag tyckte jag slösat tillräckligt och sprit köper jag billigare i Litauen. Ulla handlade en hel del.

Bussen kom och vi for iväg till Faros flygplats för att få stå i kö ca 1,5 tim. Fast det var bara  Ulla och jag som ställt oss i ”fel” kö och var sist in till terminalen. Ulla och jag checkade in tillsammans för att försöka dölja att Ulla hade lite övervikt. De gick inte på det, utan upptäckte hennes överlastade golfbag och väska. Hon fick betala en slant. Hon hade stoppat alla sina skor och en del kläder i golfbagen som bara fick väga 15kg. Jag tror hon fick betala ca: 50 Euro.

Naturligtvis var det mer strul också. Ann-Christin fanns inte med i passagerarlistan och hon var orolig för att inte få komma med hem. Efter mycket väntan så fick hon i alla fall besked om att det ordnat sig. Märkligt eftersom hon reste med man och vän och de fanns med.

Vi hann knappt gå på toa. Än mindre få något i magen innan planet skulle lyfta.

På planet fick vi i alla fall sitta tillsammans. Det är så tröttsamt att flyga och nu längtade vi bara hem. Nåt vi lärde oss var att när man flyger med Sterling så får man inte ha bråttom. Man måste ha tålamod.

Vid mellanlandningen i Köpenhamn så var det stopp, igen. Vårt plan skulle lyfta 21:10 men var försenat till Kl:23:00. Usch vad tråkigt. Vi gick och åt lite mat, jättegod Takos, som kostade en förmögenhet. Shoppade lite godis och väntade. Vi kom till slut i väg fast då var klockan närmare 24:00.

På planet var ägget löst….En dam hade matsäck med sig och försökte få i sig den, när ägget smet. Hon ropade till personerna som satt bakom, och frågade om någon sett ägget. Inga-Brita såg det komma rullande och försökte stoppa det men hann inte. Gudrun ropade vidare bakåt och någon fick tag på ägget och rullade det framåt igen. Då skrek damen ännu mer, ”försiktigt” det är löskokt. Alla vek sig av skratt.

Sen landade vi äntligen på Arlanda, men vilken landning. Planet bara slog i marken med en smäll och studsade till. Alla blev tysta och fundersamma. Inga-Brita förklarade att hon talat med Piloten som berättat att han hade en praktikant med sig, en kvinnlig. Det var nog hon som landade, för första gången. Hoppas att hon gör ett bättre jobb nästa gång. Jag vill inte flyga med praktikanter.

Vi var på Arlanda ca: 00:30 för att få vänta länge på bagaget. Vi tog farväl av alla, utom Vallentuna-gänget, som inte låtsades att vi fanns. De såg inte efter oss ens. Vilka snobbar.

Ullas man Sergej väntade tålmodigt på Ulla, mig och Inga-Brita. Vilken man hon har, Ulla. Vi kramade om Gudrun och Marie alldeles särskilt och bestämde att träffas för att spela golf och äta surströmming. Fast Gudrun får väl göra som min son, som inte heller gillar surströmming, sitta med gasmask på. Det har varit trevligt att lära känna Marie och Gudrun. De är riktiga toppendamer/tjejer.

I Norrtälje var vi ca:2:30 och jag  stöp i säng.

Nu har det gått en vecka sen vi kom hem och kroppen börjar hämta sig. Det värker inte riktigt lika mycket i och nu börjar jag längta efter att få spela hemma. Snön ligger ju fortfarande så det lär dröja. Banorna kan omöjligt bli klara för spel till 1:a maj, som brukar vara startdatum.

Tack för en kul resa och för trevliga minnen. Sammanfattningsvis kan man nog säga att det kostade. Allt var dyrt. En lunch kostade upp till 20 Euro. Men vad gör det när man har trevligt.

Hål i plånboken har det blivit men jag är glad ändå. Man lever bara en gång.

Nästa år gör vi om det, tycker jag. Fast kanske borde man vara lite mer förberedd, med kroppen i trim, eller hur. Jag måste gå på gym i vinter.

Fast innan dess så åker vi väl till Frankrike. Bo på slott och äta gourmet-middagar, tycker jag låter lockande. Att däremellan få spela, kanske årets sista golf, gör ju inte resan sämre.

Kanske jag inte återgett allt i rätt ordning men det var i alla fall ungefär som ovanstående saker och ting hände.

Tack för trevligt sällskap, speciellt roligt var det att lära känna Marie och Gudrun som var nya bekantskaper, för mig.

Kram på er.

Den vackra banan Old Course

Av de banor vi spelade på var Old Course den allra bästa, grön, behaglig och vacker.

Sen kom, i tur och ordning, Millenium, Pinhal och sist Laguna. Laguna var också trevlig men inte som de andra.