Hållnäshalvön tillhör Upplands yngre områden.Permanenta bosättningar växte fram först på 500-talet e. Kr.
Hållnäsbygden har ett mycket välbevarat, ålderdomligt och småskaligt odlingslandskap.

Karaktäristiska inslag i den steniga och skogrika bygden utgör små åkrar, hagmarker, odlingsrösen och välbyggda, kallmurade stengärdesgårdar.

Odlingslandskapet är väl avgränsat från andra odlingsbygder och har därför bibehållit många av sina gamla särdrag.

En stor del av det medeltida odlingslandskapet har bevarat sin karaktär fram i modern tid.

Det mindre betydande åkerbruket dominerades av odling av korn från förhistorisk tid och in på 1600-talet.

Den stora förekomsten av odlingsrösen och omfattande stenmurar vittnar om att det stenbundna odlingslandskapet krävt stor odlarmöda.

Skogen och Jordbruket var tidigare de huvudsakliga inkomstkällorna för de bofasta i Hållnäs. Socknen erbjuder därför ett välbevarat ålderdomligt odlingslandskap med små åkertegar och hagmarker.

På halvöns nordligaste del ligger Hållen by, som har gett Hållnäs sitt namn.

Landskapet i nordöstra uppland är lågt och flackt. Den ständigt fortgående landhöjningen har förändrat landskapet och de för människorna tillgängliga resurserna. Hållnäs präglas i hög grad av yngre järnåldersformer och först under vikingatiden fick Hållnäs en mer omfattande bebyggelse. Landhöjningen i Uppland är 6 cm på 100 år, dessa förändringar går att följa på flera platser i Hållnäs längs med hela kusten.

Fornlämningarna i Hållnäs är nämnvärt intakta. En förklaring till detta är det sten och hällrika landskapet där åkerbrukets möjligheter alltid varit begränsade. I Lingnåre finns ett av landets mest värdefulla fornlämningsplatser. Fornläm-ningarna visar hur man levde i Hållnäs under vikingatiden. Besök medeltida byn och dess forntida kulturlandskap med fornlämningar i form av två husgrunder, två brunnar, en källargrop, en broläggning av sten, fyra ugnsfundament, ett kokhus och två gravfält.

Byarna Barknåre och Böle utgör riksintressen för kulturmiljövården på grund av sitt ålderdomliga odlingslandskap med medeltida tegindelning, vilken speglar en äldre markanvändning. Från år 800 e kr. har människor varit bofasta i dessa byar