Om mig och Hofors

Mitt liv i text

Jag föddes 1950 och växte upp i Hofors, Gästrikland.

Mina föräldrar flyttade till Hofors 1948. Det fanns inte jobb i Ljungaverk, där mina syskon är födda, 

så de kunde inte bo kvar där.

De fick först bo på Nygatan, i ett spisrum med dass på gården.

När jag föddes bodde mina föräldrar på Ängkärrsgatan 9 f. Där hade de fått en alldeles nybyggd lägenhet

med 3 rum och kök. Bad och toalett inne i lägenheten, kylskåp och alla moderniteter. Lägenheten hade 3 rok.

Min bästa väninna på Ängkärrsgatan hette Gun Lilja och bodde granne med oss.

När jag var fyra år flyttade vi till Born och till huset på Algatan 1. Pappa hade byggt huset själv och det hade 4 rum och kök.

Jag ville inte flytta till Born och lämna mina vänner så det hände att jag rymde tillbaks.

En gång lånade jag en cykel och cyklade hela vägen tillbaks.

Till slut blev jag kompis med Eva Björnstad som bodde granne med oss i Born och då blev det lite bättre.

Eva och jag hängde alltid ihop. Hon väntade tom ett år på att börja skolan för att vi skulle få gå tillsammans.

 Ibland blev vi osams men det varade inte så länge. Vi hade bestämt att om vi blev osams så skulle vi bara säga

"nu är vi sams igen", Det gjorde vi och då blev vi så full i skratt och då gick det ju inte att vara osams längre.

Tyvärr så flyttade Evas familj till Annefors, som ligger utanför Bollnäs, när vi gått ut fjärde klass.

Fast vi tappade inte kontakten utan vi var hos varandra varje skollov. Mest var det nog jag som åkte till henne på somrarna.

Hemma i Hofors måste jag skaffa mig andra kompisar. Det var inte så lätt och de första tonåren blev tuffa.

Främst var det Anette Vestlund och Doris Korscheck som jag var tillsammans med.

I högre Folkskolan umgicks jag med Carina Olsson från Station. Vi skolkade ibland.

Hennes mormor kom på oss en gång och så var det slut med det.

I Born var vi många ungdomar som umgicks. På lördagarna så lyssnade vi på tio i topp.

På somrarna gjorde vi det tillsammans i en backe som låg efter Forsgrens på Gamla Vägen.

På lördagkvällar så grillade vi korv och några drack mellanöl, i skogen.

 Någon ringde ibland till Polisen som jagade oss. Fast det var väldigt oskyldigt.

Ingen gjorde något tokigt. Det var bara ett sätt att umgås. Vi hade inga ungdomsgårdar.

Killar svärmade man ju för och några kom och gick tills jag mötte min

stora ungdomskärlek, Björn, så var det ingen som betytt speciellt mycket.

 Fast Björn var så omsvärmad så det var inte lätt. Han drack ganska mycket och det gillades inte av min familj.

Han var full i Folkets Park, där min pappa jobbade....

Vi träffades sällan till vardags, det var mest när han var full som han såg mig.

Fram till det att jag var 20 år så var han den som jag alltid ville träffa när jag kom hem till Hofors.

Jag slutade skolan efter 2-årig högre folkskola och jag var då 15 år.

Jag fick mitt första jobb på Lundqvist mataffär som låg på Centralgatan. Jag kommer inte ihåg

 hur länge jag jobbade där men sen ordnade min syster Viola så jag fick börja på kontoret,

 på försäljningsavdelningen. Jag var postflicka och allt i allo.

Sen blev Hofors för litet för mig. Jag ville ut i vida Världen.

Jag flyttade hemifrån när jag var 16 år. Min väninna Eva hade fått jobb på Berga Lantbruksskola

som låg utanför Stockholm och jag tjatade på mina föräldrar för att jag också skulle få börja där.

Till slut gick de med på det. I Januari 1967 började äventyret.

Vilken dröm att få komma till ett ställe som vimlade av snygga killar.

Vi var fyra tjejer som jobbade i köket och Lantbruksskolan hade 60 elever, alla killar.

 Vi bodde nära köket och fick inte vistas där killarna bodde. Vi fick inte heller ha besök på rummet.

Fast det var det ingen som brydde sig om alls. Vi smög och hade roligt.

Eva var föräldkad i Rolf Hemlin och jag hittade snart Janne Åberg. Fast det ändrade sig ofta.

 Snart hade Eva träffat Anders och gick på utbildningen för Ladugårdsförmän.

Jag träffade Lennart Nilsson "Lellan". Det kändes allvarligt. Evas syster Turid började också att

jobba på Berga och hon blev kär i Hidde.

Jag kommer inte ihåg vad alla hette på Berga

 men några namn minns jag, som Jakob, Taichert, Korvo, Peter, Berntsson. Nästan alla hade smeknamn.

Det var bara en praktikplats på 6 månader så Eva slutade före mig. Det var vår och Lellan slutade också på skolan.

 Vi ville inte skiljas så han stannade på mitt rum ochgömde sig där på dagarna, när jag jobbade.

Fast det kom ju Husmor Ulla på så jag blev inkallad till henne och rektorn som påpekade att han inte fick vara där.

Då blev jag sur och slutade med omedelbar verkan, Jag lämnade tom tvätthinken i trappen, där jag höll på att städa.

Så packade jag och följde med Lellan till Hökarängen. Jag hann inte att ringa till min familj i Hofors

 och det skulle jag ju ha gjort för Husmor ringde mamma och sa att jag stuckit. Hon var i

upplösningstillstånd när jag till slut ringde.

Jag bodde med Lellan hos hans morfar ett tag tills jag fick jobb på Ringbaren vid Medborgarplatsen

där bostad ingick, vid Värtahamnen. Eva och Anders gifte sig. Hon var med barn och Anders l

åg i Lumpen. Det tog slut med Lellan fast han gillade inte det och förföljde mig ett tag.

Jag jobbade inte så länge på Ringbaren utan fick jobb i en affär på Kommendörsgatan på Östemalm.

Jag fick också tag på ett rum att hyra på Holländargatan. Precis mitt emot Kårhuset.

Jag bodde där under Kårhusockupationen 1968.

Emellanåt så åkte jag hem till Hofors.

Jag trivdes inge vidare i Stockholm och flyttade till Uppsala där jag började jobba i kök igen.

 Den här gången på Jälla Lantbruksskola. Här var det många killar igen och jag träffade Christer

 som jag föll för. Han kom från Enköpingstrakten och var Bondson.

Jag tog körkort i Uppsala. Slutade på Jälla och började jobba på

Akademiska Sjukhuset, på den helt nyöppnade Infektionskliniken.

 Jag delade en av Akademiskas lägenheter på Bellmansgatan, med 2 andra tjejer.

På sjukhuset kom jag på att jag ville fortsätta att studera och sökte till olika

folkhögsskolor, bl.a till Väddö Folkhögsskola och där kom jag in. Jag kom för långt från Christer så det höll inte.

På Väddö Folkhögsskola gick jag in helt för studierna. Jag hade bestämt mig för

att jag skulle utbilda mig till Sjuksköterska. I 2 år gick jag där för att läsa in Gymnasiet.

Jag kom in på Sjuksköterskeskolan i Umeå men hade under tiden på Väddö träffat min blivande man, Kjell.

Jag hade ingen lust att lämna honom och Väddö så det blev inte av att jag gick den skolan.

Jag sökte i stället till Gymnasiet i Norrtälje och gick en Kontorslinje. Jag fick jobb på Götabanken på Väddö.

Kjell och jag gifte oss och köpte hus i Husinge.

Efter några år och vi inte fick några egna barn så bestämde vi oss för att ta ett fosterbarn och Stefan kom,

 sen Hans. Vi ställde oss i kö för att få adoptera men det tog några år och innan det blev klart

fick vi ta hand om Lena. Hon var bara 5 veckor gammal och det var en härlig tid.

1981 kom så André till oss ungefär samtidigt som vårt nybyggda hus blev klart.

Men det knakade i fogarna mellan Kjell och mig och vi skilde oss, som vänner 1984. Samma år som min far avled.

Jag flyttade till en lägenhet i Älmsta med Lena och André. och började jobba på Lintron i Norrtälje.

Flyttade också 1985 till Norrtälje då det var jobbigt att pendla. Jag köpte en lägenhet i Grind.

 Den var lite för liten så jag köpte en större lägenhet i Solbackaområdet där vi bodde några år.

Stefan flyttade så småningom också till Norrtälje medans Hans bor kvar på Väddö.

André spelar ishockey och har flyttat runt i Sverige till de olika lag han spelat. Lena bor nära mig i Norrtälje.

Jag arbetar fortfarande på samma företag som jag började på 1984 men det har bytt namn

några gånger och heter nu NOTE. Sen 2 år tillbaks arbetar jag i Litauen och när jag skriver

detta är det Nov-2006 och snön har precis kommit.

Mitt uppväxt i bilder

På Ängkärrsgatan.

I Born

Öviga bilder

Det här är jag på semester i Vesterhångsta