fff Jonas Petrus Åkerberg

Hittade den här bilden på Holms hembygdsförenings hemsida. Jag har aldrig tidigare sett en bild på torpet som Fff  byggde och min farfar är uppvuxen i. Jag har varit på platsen där torpet stod och det känns fantastiskt att nu få se en bild på hur det såg ut. Hoppas att Hembygdsföreningen förlåter mig för att jag lånat bilden.

BJURSBERGSTORPET IDAG

Idag finns bara resterna kvar. Sommaren 2006 besökte jag platsen igen, tillsammans med min kusin Tore och hans fru Elisabet. Man kan bara se källaren som fallit ihop och bärbuskar.

Tore vid källaringången

Om fff

Jonas Petrus "Petter" Åkerbergs

öde vill jag gärna berätta lite mer.

Han satt i häktet i Sundsvall, anklagad för postrån och mord, begånget 1888, på vägen mellan Liden och Österström.

Han var oskyldig men dog i häktet. Han blev frikänd men skulle ändå sitta kvar i häktet, tills domen vunnit, "laga kraft"

Han hann dö i TBC i häktet innan det blev helt klart och en annan person blev dömd.

Jonas föddes 1841-01-31 i Sunnansjö, Holm (Y)

Hans far Simon Petrus Jonsson var bonde på Sunnansjö Nr 2.

Jonas ffff och namne, Jon Simonsson gifte sig till gården i Sunnansjö och brukade den 1761-1764.     

Gården gick i arv från far till son fram t.o.m ffff Simon Petrus Jonsson.  Gården försvann sedan ur släkten.

Jonas P flyttade omkring i Holm, arbetade som dräng hos fjärdingsman Jon Mattsson, Holm ,hos kyrkvärden och bonden Mats Jonsson och hos sina blivande svärföräldrar Olof Peter Mattsson med familj.

När svärföräldrarna avled så fick Jonas och hustru Anna Lisa överta deras hemman i Anundgård, Holm.

Det var svåra år och Jonas och Anna-Lisa sålde, av någon anledning gården och byggde ett litet torp i Östbyskogen. Det kallades "Bjursbergstorpet". Jonas jobbade ibland på Österströms såg. Men mest försörjde familjen sig på fisk och vad det lilla torpet gav.

Familjen var baptister och Jonas var en grubblare.

Mellan 1864 och 1885 föddes 11 barn i stugan, 9 pojkar och 2 flickor. 2 av pojkarna dog som småbarn, Jonas och Justinus Albin. Sonen Olof Petter dog 26 år gammal i Sundsvall. Alla pojkarna utom den äldste, hade namn på J och A. Johan Arvid, Jonas Adolf, Julius Alfred, Julianies Augustus, Justus Albert och Johannes Albin. Flickorna hette Anna Katarina (Kajsa) och Märta Karolina.

Jonas tog sig namnet Åkerberg på 1860-talet.

Jag har varit på besök i Holm och traskat in i skogen för att titta efter var Bjursbergstorpet låg. Markägaren var vänlig nog att följa med mig för att visa mig till rätta. Det finns rester kvar av torpet, bl. a jordkällare och bärbuskar.

Jag fick en märklig känsla när jag gick omkring där. Det ligger vackert vid sjön, som gav familjen fisk till middag. Jag har återvänt flera gånger och det ger mig samma känsla varje gång. Det går inte att förklara riktigt. Någon form av samhörighet eller ?äntligen hemma?. Det tragiska öde som mötte familjen känns starkt.

Farfar, som jag aldrig träffat, växte upp med sina syskon i stugan.

Farfar bodde också på Bjursbergstorpet med farmor och de yngsta barnen, innan han flyttade till Ljungaverk 1913, för att börja arbeta på den nystartade fabriken.

På hösten 1888 ändrades familjens liv drastiskt. Postbudet, på väg mellan Liden och Holm rånades och mördades på skogsvägen. Det var inte så långt till Bjursbergstorpet, som det hände och den kufiske? Åkerberg blev beskylld för mordet. När polisen kom och hämtade honom erkände han att han var skyldig.

Troligen menade han att han var skyldig inför gud, eller så blev han bara förvirrad. Han häktades och fördes till Sundsvall. Han kom aldrig hem igen.

Trots att den rätte mördaren greps så skulle han sitta kvar i häktet tills domen vunnit laga kraft Han dog i häktet i TBC, som han ådragit sig i de fuktiga häkteslokalerna.

Hustru Anna Lisa blev ensam på torpet med 8 barn boende hemma, den yngste Johannes Albin bara drygt 3 år. För att överleva så fick man lov att ta hjälp från snälla grannar. Det var ett eländigt liv som min farfar och hans syskon växte upp i.

När jag började släktforska hade jag inte en aning om den här händelsen i min fars släkt. Jag snubblade över det när jag satt på arkivet och läste kyrkböckerna från Holm. Jag hittade först en person som hette Åkerberg som blivit mördad och trodde det var en släkting. Det visade sig vid närmare kontroll att det var postbudet. Han hette faktiskt också Åkerberg, Erik Jonas Åkerberg och han var från Västbyn, Holm.

Det fanns också en präst som verkade i Holm under den här tiden, som hette Åkerberg. Undrar om det finns något samband?

Sommaren 2001 spelade Holms hembygdförening ?Den hisklige historien om Postrånet i Holm?. Ett fantastisk bygdespel av Lars Insulander och regi Tomas Larsson. Jag samlade några ättlingar till Jonas P och for i väg.  Jag fick samma känsla nu som när jag gått omkring på Bjursbergstorpet.

Det finns en visa som har skrivits i ett sånghäfte om den tragiska händelsen. Jag vet inte när visan skrivits eller i vilket sånghäfte, men jag har en kopia som jag fått av  B Lindahl i Anundgård. Av honom har jag också fått en kopia på bouppteckningen efter Jonas P . Tack B Lindahl. Jag slutar den här sidan om min farfarsfar med visan,

Jag vet inte hur musiken går. Kanske någon kan hjälpa mig med det?

 Den oskyldige

Djupt inne i skogen, där allting var tyst.

Han hade sin ensliga koja,

Dit in hade himmelens sol ofta lyst.

Skänkt tröst uti armodets boja.

Där hade han bott många växlande da´r.

Och trott liksom andra, att framtiden bar

Ett bättre fördolt i sitt sköte.

?vem är det som kommer? Han frågte en dag,

han satt i sin ensliga koja

Med frid i sitt savet´ ? jo länsman är jag

Och kommer med band och med boja

För mord jag dig häktar, din frihet är slut.

Nu följer du med just i denna minut.

Till cellen ditt brott att försona.

Där stod han i bojor till hand och till fot.

Ej sanningens ord något gällde.

Så följde han med utan ringaste knot,

Fast tusende tårar han fällde.

?O himlarnas Gud, finns ej rättvisa mer?

Bevisa min oskuld, jag därom dig ber?

Han suckade tyst i sitt hjärta.

Långt skild från den tysta, den ensliga skog,

Från frihet, från kojan den trånga.

Han satt i sin cell, men emot honom log,

Den vän, som har hugsvalat många.

Och vännen han talte i tröstande ton:

Snart bliver du fri, och vid himmelens tron

En bättre rannsakning skall hållas.

Det rasslar i gångjärn det rasslar i bom.

Och fängelsets portar sig röra.

Den grymme förfärlige mördaren kom,

Den rätte man syntes införa.

Men fängelsets portar slog´s åter igen.

Och ut släpptes icke vår värnlösa vän,

Fast mördar´n sitt brott strax bekände.

Och dagarna gingo helt sakta sin gång.

De gingo och kommo ej åter.

Från kyrkogårdsvallen uppstämdes en sång,

Ej mera den värnlöse gråter.

Ty ögat är slutet och hjärtat fått ro.

Till himlen han gick att i evighet bo.

Från cellen den mörka och trånga.

Länk till

Mordet på postbudet, ur Sundsvalls Tidning

Nu har jag bestämt att jag ska försöka ordna en ättlingaträff så småningom och behöver hjälp att finna fler ättlingar. Hjälp mig om ni kan Ättlingar

Bouppteckning