Sollerön

Sollerön är Siljans största ö, 7,7 km lång och 4 km bred. Idag bor ca 1 600 människor på ön, varav de flesta arbetar i Mora centralort.

De starkt skiftande naturförhållandena har givit Sollerön flera ansikten. Mitt över ön löper en förkastningsbrant i nord-sydlig riktning. Öster om förkastningsbranten, uppe på öns centrala och mjukt välvda höjdparti, ligger huvuddelen av öns bebyggelse samlad i större byklasar omgiven av odlingsmarken. Väster om förkastningsbranten är ön betydligt lågläntare och marken domineras av skog och sankmarker. Fastlandsdelen är bergig och höglänt. Sollerön har åtta byar: Bengtsarvet, Bodarna, Bråmåbo, Gruddbo, Häradsarvet, Kulåra, Rothagen och Utanmyra.

Under senmedeltiden var Sollerön en kapellförsamling under Mora socken. År 1775 fick solleröborna tillstånd att bilda en egen församling, vilken förutom själva ön även kom att omfatta fastlandssidan, med byarna Gesunda och Ryssa, samt de stora fäbodskogarna bort mot Venjan i väster.

Sollerön har en lång kulturhistoria som har lämnat många spår i lokala sedvänjor och i landskapet, vilka många än idag kan upplevas vid ett besök. De första kända spåren är ca 5 000 år gamla, men de för allmänheten mest kända spåren är utan tvekan vikingagravfälten.

Två gravfält från vikingatidens slutskede 950-1050 e.Kr. ligger på Sollerön. Tillsammans har vikingagravfälten uppskattningsvis 100-150 gravar, bestående av glest belägna rösen, högar och stensättningar. Första gången det uppmärksammades att dessa rösen kunde dölja gravgömmor var 1921. Åren 1928-29 genomfördes en arkeologisk undersökning då ett tiotal gravar helt eller delvis utforskades. Gravarna är s.k. "brandgravar" där de döda kremerats och nedlagts med sina personliga ägodelar. Att bränna de döda var det vanligaste begravningssättet under vikingatid i hela Norden.

Offerkällan

Strax intill den gamla kapelltomten ligger den nyrenoverade offerkällan. På sollerömålet kallas källan sedan gammalt för "ogenkälld" (ögonkällan). Mycket tyder på att denna plats kan ha varit en gammal offerlund under förhistorisk tid.
Det sägs att källan aldrig sinar på sommaren och att den aldrig fryser vintertid.

sollerö kyrka

På Sollerön finns följande byar:

Häradsarvet. Solleröns centralbygd med kyrka, post och affärer. Inom byn är en stor del av den gamla bymiljön bevarad

Bengtsarvet. Består av löst sammanhängande gårdsklungor på en svagt sluttande åsrygg. De flesta byggnaderna är rödfärgade. Mangårdsbyggnaderna är i flera fall ombyggda under senare tid.

Utanmyra. Ligger väster om Bengtsarvet och består av en stor byggnadsklase samt flera mindre gårdar. Flera av gårdarna är kringbyggda.

Rothagen. Är en långsträckt by väster om kyrkan. Byn är gammal, men har på senare tid fått ett tillskott av villabebyggelse.

Gruddbo. Är en relativt stor klungby som ligger söder om kyrkan. Bebyggelsen ligger i en västsluttning. Gårdarna är till största del kringbyggda och ligger i lungor vid bygatorna. I vissa delar ligger uthusen tätt intill gaturummet och bildar trånga gaturum.

torp och halden

Rullbodarna. Ligger söder om Gruddbo och är en liten klungby med gårdar grupperade längs byvägen. På flera ställen ligger uthusen tätt intill vägen. De flesta gårdar är kringbyggda eller har vinkelställda längor. Mangårdsbyggnaderna är till större delen ombyggda under senare tid.

Kulåra. Är den sydligaste byn på Sollerön och är en klungby som har direktkontakt med Siljan. Byn är liten och tät och gårdarna är grupperade kring vägskäl. Kringbyggda gårdar är vanligt. Mangårdsbyggnaderna har i flera fall blivit mer eller mindre ombyggda under senare tid.

Bodarna. Ligger nordost om Kulåra och är en liten radby med byggnaderna grupperade utmed vägen. Bodarna var tidigare fäbodar. Byn ligger i ett öppet olingslandskap med odlade tegar och stora betesmarker.

Bråmåbo. Är den östligaste av Solleröns byar. Byn består av en liten bebyggelsegrupp. I den norra delen av byn ligger uthusen tätt mot gatan och i den södra delen har nyare villabebyggelse tillkommit. Runnt bebyggelsen finns stora öppna åkrar och ängsmarker.

Ön är till stor del täckt av skog, men de centrala delarna är bebyggda eller uppodlade.

Den lokala dialekten, soldmål, skiljer sig en hel del från rikssvenskan. Sold är ett äldre namn på ön. Träskyltar med de dialektala namnen är uppsatta längs vägarna, parallellt med de officiella namnen.

Mitt på ön finns det före detta kommunhuset med bibliotek, skolan, kyrkan, Soldi besökscentrum med turistbyrå, restaurant och vikingamuseum, hållplats för busslinjen till Mora, och Konsums affär.

På södra delen finns golfbana (Sollerö GK), campingplats med stugby, restaurant och båtuthyrning, och en badstrand.

Norrut finns hembygdsgården, Lärkastugan, båtbryggan och natursevärdheterna Agnmyren och Klikten.

Båtbryggan anlades vid mitten av 1800-talet. Den bestod av en pir med en vågbrytare på vänstra sidan. Längst ut fanns en träbrygga och ett godsmagasin. Öns campingplats fanns också där, men flyttades till Levsnäs vid bron till Gesunda senare. När båttrafiken förlorade i betydelse, förföll bryggan och magasinet, och de revs på 1960-talet och ersattes med en betongbrygga. Den förföll i sin tur, revs och ersattes med en träbrygga med ett hus år 1998. Huset liknar det gamla magasinet, men är helt öppet inuti och försett med fönster. Under sommaren trafikeras bryggas av Ångfartyget Engelbrekt, och ibland används bryggan som dansbana. På 1980-talet revs vågbrytaren och en småbåtshamn byggdes.

sollerön-ångbåtsbryggan