Storfiskaren Lodén

MINDRE  KÄNDA  LAXFÅNGSTSÄTT. 

Före denna tid kände man icke några andra fångstmedel för lax i

Fax-älven än tenor och not (måhända i något enstaka fall nät) samt

ljuster och huggkrok. Med dessa hade under långliga tider i denna

laxrika älv ymniga fångster gjorts. De sist nämnda redskapen blevo

emellertid omsider förbjudna, förmodligen såväl på grund av den

grymhet mot fisken, de hade med sig, som den skada, vilken genom dem

åsamkades fisket. Ett betydande antal fiskar sårades nämligen med

dem och omkommo utan nytta. Visserligen tjuvfiskades det, i trots av

förbudet, med ljuster och krok men dock ej i någon större omfattning.

Den rika laxtillgången i älven, där den ena stora fisken efter

den andra vid de många fallen och »brotten» kastade sig upp i

luften under försöken att övergå hindren i sin väg, eller där laxarna                                                                                                                           

stodo tätt packade på vilplatserna framför dessa, satte

uppfinningsrika hjärnor i arbete på att söka hitta på något nytt fångstmedel,

som ej behövde anlitas i strid med gällande fiskestadgar.

En sådan var den skicklige knivsmeden och öringsmetaren Christopher Lodén

på Förse bruk (f. i Medelpad 1815, d. 1883). Denne och en

handlande Nordlander vid samma bruk hade länge funderat på, huru de

skulle komma åt de i forsen därutanför »hoppande» laxarna. Det

tycktes dem vara möjligt att på lägliga platser, varest de stora

fiskarna gjorde sina luftsprång över virvlarna, passa dem med snara

och så draga dem åt sig. l detta syfte lagade L. till en snara av

glödgad smäcker järntråd, tagen från en lutfiskbunt i handlandens

bod. Det behöver knappt sägas, att försöken att på detta sätt

infånga de snabba och starka fiskarna misslyckades..

Då kom Lodén. på tanken att sänka snaran ned i vattnet på en plats

nedanför ett »hoppställe», varest lax stod och vilade, för att där få

fiskarna att gå i snaran, eller denna att glida på dem. Snaran

för-seddes nu med ett blysänke och »hivades» ner i »laxgrubban», och

efter några trevande försök hade Lodén. sin första lax i snaran. Övning

gav, i detta fall som eljest, färdighet. Den ena laxen efter den

andra fångades med det enkla redskapet. I samråd med en annan

smed vid bruket (Anders Månsström, f. 1815, d. 1863), förbättrade

Lodén. sedermera snaran, i det att densamma, för att bli mjukare och

hållbarare, förfärdigades av sammansnodd mässingssträng.

Till en början sökte de båda smederna hålla sin uppfinning

hemlig. De första fångsterna gjorde de, som antytt är, i den från de

andra fiskeplatserna avlägset liggande Forseforsen, och för att

förvilla de nyfikna sägas de inbillat dem att de »metade» laxen, vilket

ansågs tillåtligt för vem som helst, och hade därför, för syns skull, en

stark rev med krok på spöet jämte snaran.

Snart blev det emellertid bekant, att de snarade laxen, och de

började nu att draga upp fisk för andras räkning vid de stora

kronofiskena längre ner i älven, i Hamre- och Nässeforsarna. Där togo

de upp massor av lax åt fiskeinnehavarna, bönderna som

arrenderat fiskerätten av kronan. För eget behov fingo de av dessa lov att

fiska fritt såsom ersättning för den givande uppfinningen.

Loden och Månsström fiskade med sina snaror ej allenast vid de nu nämnda

fiskeställena, utan hela Faxälven utefter ner mot »Storån». Ty på

den tiden var det långt flera fiskelägenheter än nu, då en hel del

stenar och hällar i strömfåran, varest laxen hoppade, efterhand

sprängts bort för timmerflottningens skull. De båda männen sägas

också gjort försök med snarning vid fiskena i Angermanälven, men

där gick det sämre för det myckna timrets skall.

Hämtat ur nordisk familjebok

Familj med Katarina Johansdotter

Familj med Sara Halvardsdotter

Personhistoria