Lite om flottningsrännan i Torpshammar

BESKRIVNING OCH HISTORIK

Torpshammar bruksort

Torpshammar i Ånge kommun är en bruksort med industrihistoria som sträcker sig över 200 år tillbaka. År 1797 fick bruket sina privilegier och man började tillverka stångjärn här fram till 1883, då bruksbyggnaden brann ner. År 1872 började man tillverka pappersmassa.

Samtidigt övergick industrin från Trämasseaktiebolaget i Sundsvall till det nybildade bolaget Torpshammars aktiebolag. Idag finns delar av äldre industribyggnader kvar från 1800- talets senare del vid Gimåns östra strand.

Flottningsrännan

Beskrivning av betongrännan.

Rännan var ursprungligen 5,6 kilometer lång, idag återstår cirka 300 meter. När flottningen år 1968 upphörde i Ljungan och Gimån kapades rännan där järnvägen korsade rännan. Från järnvägen sträcker den sig genom en ungskog och svänger ut på en holme mitt i älvfåran.

Från holmen går den vidare under landsvägsbron. Cirka 10 meter efter landsvägsbron har rännan kapats när den är i nivå med fast mark. Rännan är byggd med tio meter långa Vformade betongelement med plan botten som bärs upp av cylindriska betongpelare vid varje skarv. I skarvarna mellan ränndelarna sitter bjälkar av fura fast med plattjärn på rännans inoch utsida. I anläggningsytan mot pelarna har man placerat bjälkar av ek. På rännans kanter finns idag spår efter en timmersarg som satt fast med bultar, idag finns inga trärester kvar utan

endast bultar.

Bakgrund

Flottningsrännans historia började redan vid mitten av 1800- talet då ägarna till Matfors, respektive Torpshammars bruk, uppmanade de skogsägande bönderna i området att göra Gimån flottningsbar. I Gimåns upptagningsområde fanns omfattande skogstillgångar. Då fallhöjden i forsen var mycket stor tvingades man bygga flottningsrännor för att transportera ner timret säkert.

År 1867 började man bygga en flottningsränna av trä som skulle sträcka sig mer än sex kilometer mellan Grönstaforsen ut till Ljungan. Rännan stod färdig att tas i bruk 1869, men redan tio år senare fick man bygga en ny ränna då den ursprungliga raserats av en kraftig vårflod.

År 1937 förvärvade Statens vattenfalls styrelse fallrättigheten mellan Leringssforsen och Torpshammarforsen. År 1940 omfattade regleringsrätten även sträckan från Grönstasillret till utloppet i Ljungan. Vid denna tidpunkt startade en statlig satsning på storkraftverk och det var i Leringsforsen och Grönsta som de första stora kraftverken byggdes. År 1940 torrlades forsen i Gimån på grund av det nya kraftverket i Grönsta.

I samband med regleringen blev exploatören ålagd att bygga om flottningsrännan av trä. En mindre del av den gamla träkonstruktionen behölls, när man nytillverkade en 4610 meter lång ränna i betong. Den nya rännan sträckte sig från Mellansjön i norr och ner till Ljungan i söder.

Flottningen av timmer pågick i Ljungan långt efter sågverksepokens storhetstid. Genom ett avtal 1966 mellan kraftindustrin och de huvudsakliga flottningsintressenterna i Ljungan,

förband man sig att verka för att flottningen i Ljungan med biflöden skulle avlysas efter 1968 års säsong. Efter att timmerflottningen upphört i Ljungan och dess biflöden, kapades flottningsrännan i Torpshammar. Idag kvarstår cirka trehundra meter av betongrännan, från järnvägen ner till landsvägsbron.